Moralpaniken slår till

VARNING! Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket” är en älskad figur bland ryska barn, men boken är på väg att förbjudas. Utrikesdepartementet menar att den inte är i linje med ryska familjevärderingar och att den förstör mellan barn och föräldrar. Man kan garva åt det, men man kan också associera till vilda barnkulturdebatter som rasat här i Sverige på sistone, och till begreppet ”arga pappan”.

För det är krångligt att jobba med barnkultur här också. Om en skolbibliotekarie lånar ut en bok till en elev med innehåll som en vuxen anhörig får moralpanik över, så ringer denne till rektorn och hotar med att flytta barnet till en annan skola om inte boken tas bort. Det kan vara en ofördelaktigt skildrad pappa i boken, en karaktär som använder ord som ”snippa” och ”snopp” eller bilder på tamponger i en faktabok om mens. Därefter kontaktas förlaget. Och är ”arga pappan” en känd person så kan det bli vild debatt och mediedrev. För föräldern är kund i skolan, förlagen kämpar med sina upplagor och barnboksförfattare och illustratörer blir marionetter. En kollega vittnar om att homofobin är så utbredd att pojkkaraktärer på fem-sex år varken får ha hjärtan på byxorna eller skoja genom att dra på sig syrrans kjol. Och baksidestexter skrivs för att tilltala den stränga vuxna köparen istället för läsaren. Ord som ”arga föräldrar”, ”homosexualitet” och ”självmord” stryks av marknadsavdelningar, trots att det kanske är vad böckerna handlar om.

Och vem är förloraren här? Jo, barnet förstås.

Därför föreslår jag att vi klistrar en stor och fet varningstriangel på alla gamla och nya barn- och ungdomsböcker. KAN VARA SKADLIG OM DEN TOLKAS UTANFÖR SITT SAMMANHANG ELLER LÄSES HELT BOKSTAVLIGT! kan det stå under varningstriangeln.

För det som utrikesministeriet i Ryssland och ”arga pappan” glömmer när paniken slår till, är att den förskräckliga boken bara är en pyttepyttepytteliten del i den våg av influenser och intryck som sköljer över ett barn. Boken som uttryck har inte större krav på sig att vara moraliskt uppbygglig än någonting annat. Den påverkar inte heller barnet mer än vad till exempel föräldrarna själva gör, eller Top Model, Slenderman eller Gladiatorerna.

Kulturen behöver mer, inte mindre! Ge oss mångfald, spretighet, motstridiga påståenden, mer absurditeter och färgstarka perspektiv. För så ser ju barnens och allas vår verklighet ut. Och ge oss mod att diskutera istället för att förenkla, fördöma och censurera.